April 18, 2015 - Island Peak Summit Day

linkedin share button
Sebastian-and-Magnus-on-the-top-of-Island-Peak
April 18 , 2015 - Island Peak Summit

Klockan var 01.37 nar vi vacktes av ett "good morning" utanfor taltet. Det var Kossan, vet inte hur han stavar det men sa heter han, var ena barare som skickade in tva koppar gront te. Dagen innan hade vi lagt oss I full snostorm och vi skulle bli vackta mitt I natten om vadret hade blivit battre. Detta "good morning" betydde att det var dags. Vi drack upp vart te, at havregrynsgrot och ett agg, nu var det dags att ta pa sig all utrustning. Det var kallt, insidan av taltet var tackt av frost.

Pannlamporna visade oss vagen I morkret och snon borjade falla aterigen. Vi vandrde upp for en backe som verkligen aldrig tycktes ta slut, man kunde se nagra fa lampor som vaggade fram I morkret en bit ovanfor oss. Nar backen antligen tog slut mottes vi av en annu brantare vagg och vi kopplade ihop varandra I ett rep som nagon slag "safety" kandes sadar safe. Vanlig vandring rackte inte langre, nu var vi tvungna att hjalpa till med handerna och armarna. Detta var mitt I gryningen sa nu borjade vi kunna urskilja de maffiga bergen som omgav oss, men ocksa de berget vi holl pa att bestiga.

Nar vi lyckats klattra upp for vad som kandes som 1000 hojdmeter mottes vi av en smal snofylld stig som slingrade sig fram uppe pa sjalva bergskammen. Vi insag att ett snedsteg skulle innebara slutet for oss, det var stup pa bada sidorna av oss. Riskerna var inte de enda problemen vi hade just da, efter att ha vandrat och klattrat uppfor I ett par timmar sa var vi slut I kropparna. Pa 5500meter finns endast 50% syre och det markets I vara kroppar. 

Det var huvudet som fick oss att fortsatta och tillslut nadde vi punkten dar vi satte pa oss stegjarn som skulle hjalpa oss upp ytterliggare hojdmeter. Det snurrade I mitt huvud (Sebastian)och jag var tvungen att satta mig ner, utmattad. Men jag kunde inte saga nagot till var guide, toppen var for nara. Sa resan fortsatte.  

Helt plostligt fanns det stora isklyftor och hal runt omkring oss, man har ju hort ett och annat om dessa hal och deras nastan bottenlosa gap. Dit skulle vi undvika att ramla ner. Nu borjade ocksa sjalva bestigningen med utrustningen. Vi mottes av troligtvis det mest obehagliga pa hela resan (forutom toletterna saklart) det var en stege som lag over ett av dessa bottenlosa hal och saklart skulle vi over den. Men precis som under hela resan tidigare sa gjorde vi det bara utan nagra protester, det fanns inga andra alternativ. Efter stegen kom en lite mindre klyfta som vi kunde hoppa over utan nagon stege, men den sag obehagligt djup ut. 

Kropparna var som nudlarna I en noodle soup. Vi var slutkorda och da mottes vi saklart av det mest kravande momentet pa toppbestigningen, en 200 meter hog vagg som hade en lutning pa minst 45 grader. Har skulle vi anvanda var utrustning och ett rep som hangde nerfor vaggen. 

Jag har gjort manga jobbiga saker I mitt liv nar det kommer till traning, men detta var pa en egen niva. Vi hade vandrat flera timmar om dagen I over tva veckor, varit sjuka osv. Och nu skulle vi ta oss upp for denna vagg. Sa vi letade upp de sista krafterna I vara kroppar, men det storsta problemet var nastan huvudet som sa "ge upp, ge upp". Vi var alldeles for nara toppen for att ge upp. 

Tro det eller ej men tillslut stod/lag vi dar uppe pa toppen. Vi hade klarat det! Sjuk kansla. Nu skulle vi bara ta oss ner for detta berg utan att falla. Det visade sig vara svarare an vad vi hade trott, vadret blev samre och vi halkade fram uppe pa topparna, riktig "nara-doden" kansla. Men det var bra, vi var nog bada tva ute efter dessa kanslor. Aven om det kanske var lite val nara ibland.

I tretton timmar gick vi upp och ner. Ingen av oss hade varit sa trotta forut. Men vi klarade bestigningen och det var det viktigaste. Mot alla odds, vi fick hora fran var guide efter att han och hans vanner inte trodde att jag och magnus skulle klara Island Peak. Vi motbevisade det.

Vi fick lite nudelsoppa pa base campet och sen borjade vi vandra igen, samma dag, till byn dar vi hyrde utrustningen. Sammalagt gick vi 15-16 timmar den dagen. Val framme tvingde vi I oss lite middag och sedan krop vi ned I vara sovsackar, kl 19. Trotta och nojda, man kan astadkomma mer an vad man sjalv kan tro och det bevisade vi idag. 

Natti natti
Sebastian & Magnus

Magnus-climbing-Island-Peak

 
 

Sebastian-climbing-Island-Peak