22 March, 2010-BASECAMP BABES

linkedin share button

Group at Everest Base camp

BASECAMP BABES


Yes – we made it to Everest Base Camp!  Alla, utom Eva som hade problem med andningen redan i morse nar vi lamnade Lobuche, nadde vi basecamp ungefar nar ni dar hemma tog er forsta-kaffe-pa-jobbet, runt ett-tiden for oss. Det var stort. Men annu mer  var det grusigt – tank ett jatte,jattestort grustag (visserligen omgardat av skyhoga berg och glittrande isfall) i olika nivaskillnader sa ar ni ratt nara hur det sag ut.


Everest Base Camp

Vi paborjade vandringen redan kvart i sju, nar termometern fortfarande lag nagonstans minus tva enligt Pemba (nagot lagre pa vara rum...) och solen gomde sig bakom bergskjedjan. Drygt ett par timmar och nagra branta stigningar senare nadde vi Gorak Shep. Pa vagen fick vi pa narmare hall bekanta oss med resultatet av AMS; bakom en stigning kom en sherpa smajoggandes ... med en kvinna sittandes pa ryggen! Hon skulle pa fortast mojliga satt transporteras ned trehundra hojdmeter, och vi tror att det var hon som sen fick helikopterraddning vidare nedat (horde vi av ett gang pa 40 engelsman som tappat fem personer pa vagen, varav en blivit akut sjuk i AMS, burits ned och sen hamtats av helikoptter). Straxt darefter motte vi en guide som mer eller mindre slapade sin klient, en japanska, som kippade efter andan sa svart att det var svart att forsta att hon fick nagon luft alls.

Bada tva en skrammande syn som fick oss alla att kanna efter lite extra, hade vi inte lite huvudvark och hur var det nu med aptiten, vi madde val inte illa?

Yak-resting-on-the way-to-EBC

Val framme i Gorak Shep at vi tidig lunch – och ja, somliga av oss var mycket hungriga, flertalet inte men at anda – och kvart i elva slapade vi oss i vag mot det stora malet  Everest Base Camp. Vagen gick over vitaste sand via en gammal och lite lerig sjobotten, upp i ett manliknande landskap av sand och stenbumlingar som darefter antog formen av nagot som liknade ett stenbrott : vi hade kommit ut i den gamla glaciarfaran. Vai branta och smala stigningar kampade vi fram, vajde for barare och tog skydd for de manga jakar och zoopyoks som trafikerade vagen med grejer till de expeditioner som nu borjar sattas upp pa basecamp. Solen hettade, marken under oss var ostadigt stenig och vinglig men tilllsut kunde vi se de legendariska Khumbu

Icefalls och efter lite mer kravlande over losa stenblock och smasten, en grusglidning nerat och en smal glaciarbropassage var vi faktiskt framme. En maktig kansla! Snett till hoger om oss mullrade en lavin ner for hotfulla Pomouri och dar stod vi – mitt pa den elandiga och fruktansvart vingliga och ojamna mark som utgor bascamp pa narmare 5400 meter over havet. Wow liksom.

Nu sitter vi i den ganska ackliga lodgens allrum och retar oss pa ett gang hostande engelsman. De ar alldeles for manga och de hostar alldeles for hogt och ofta. Men de hjalper for all del till att hoja varmen i rummet. Vi hartagit av oss dunjackorna och det kanns skont. I morgon ska vi ta oss upp pa Kala Patar pa 5545 meter innan vi vander ater nedat for att sova i Periche pa 4700 cirka.

Mobilerna har fortfarande ingen tackning sa Cissi, Pia och Sofia halsar till respektive mamma eller mormor ett stort grattis i forvag och efterskott pa det har viset i stallet! Vi andra halsar vara nara och kara ocksa! Massor.